Aktuellt om Vetenskap och HälsaPsykiska sjukdomar och besvär

Foto: Dreamstime

Det säger Cecilia Kjellgren som tillsammans med Gisela Priebe forskar om ungdomars sexualitet. Båda är verksamma vid Avdelningen för barn- och ungdomspsykiatri vid Lunds universitet.

Cecilia Kjellgren har i sin forskning inriktat sig på att studera de ungdomar som utsätter andra för sexuella övergrepp och Gisela Priebe utgår framför allt från de drabbades perspektiv i sin forskning.

Enkätstudie ger ny kunskap om ungdomars sexualitet

– En pojke som säger att han har utsatts för våldtäkt av en flicka blir inte tagen på allvar idag, säger Gisela Priebe. Få polisanmäler och de anmälningar som görs leder inte till åtal. Det är snarare så att en pojke som berättar att han har utsatts för sexuella övergrepp av en flicka hånas för detta. Han känner sig kränkt och skuldbelägger i stället sig själv.

Under 2003 och 2004 gjordes en enkät där Gisela Priebe och andra forskare i Sverige och Norge ställde frågor till drygt 4300 gymnasieungdomar kring deras sexualitet. I form av anonyma enkäter fick ungdomarna, som var i 18-årsåldern, svara på en mängd olika frågor.

Någon liknande enkätstudie om ungdomar som utsätter andra för sexuella övergrepp har tidigare inte gjorts och den gör det nu möjligt för forskarna att få fram ny kunskap och en ökad förståelse för dessa ungdomar.

Liknande riskfaktorer inblandade

– Vår studie sätter nytt ljus på frågan om flickor som begår sexuella övergrepp, menar Cecilia Kjellgren. Vi kan bland annat se att pojkar och flickor som utsätter andra för sexuella övergrepp har ett liknande beteende. Det är liknande riskfaktorer inblandade.

Både pojkar och flickor som utsätter andra för sexuella övergrepp har ofta en fixering vid sex, tittar på våldsamma porrfilmer och ursäktar sitt beteende med att lägga över skulden på andra genom att tro på olika ”våldtäktsmyter”, som att motstånd skulle uppmuntra till sex.

Ofta finns också alkohol och andra droger med i bilden, och forskarna menar också att ungdomarnas ökade närvaro på internet kan spela en roll. Inte sällan beskriver de även brister i relationen till sina föräldrar.

Viktigt hitta de som utsätter andra för sexuella övergrepp

– Tidigare kände man inte till att flickor begår sexuella övergrepp och att de gör det på ett liknande sätt som pojkar, säger Cecilia Kjellgren. Ett viktigt budskap till dem som jobbar kliniskt med detta på till exempel ungdomsmottagningar är att inte utesluta möjligheten att även flickor kan utsätta andra för sexuella övergrepp.

Cecilia Kjellgren menar att den medvetenheten behöver finnas med i mötet med både de ungdomar som kan ha utsatts för tvingande sex som de som har ett oroande sexuellt beteende.

– Hälften av flickorna i undersökningen som uppger att de har utsatt andra för sexuella övergrepp har gjort det mer än en gång. Och det är viktigt att dessa flickor upptäcks och får hjälp, inte minst för att förhindra nya övergrepp, säger Gisela Priebe.

NINA HULT

oktober 2009

Artikeln är tidigare publicerad som Månadens vetenskapliga artikel vid Medicinska fakulteten, Lunds universitet.

Ökad risk för artros även vid lätt övervikt

Ett svensk-amerikanskt forskarteam har hittat en förändring i hjärnan som kan vara kopplad till panikångest.

- Våra amerikanska kollegor vid Indiana University, Illinois, har utvecklat en modell av panikångest i råtta. I en serie experiment fann de att signalmolekylen orexin var direkt kopplad till ångestliknande symtom, säger Lil Träskman Bendz, professor vid avdelningen för Psykiatri vid Lunds Universitet.

Tillsammans med Lena Brundin, också hon läkare och forskare vid avdelningen för Psykiatri, har hon studerat ryggmärgsvätska hos patienter med olika psykiska besvär. Man fann att patienterna med mest ångest hade högst halter av orexin i ryggmärgsvätskan.

Orexin är en signalmolekyl i hjärnan som tidigare kopplats till styrning av födointag och sömn. Till exempel har patienter med narkolepsi (sömnstörning med bland annat okontrollerbara sömnattacker dagtid) sänkt funktion av hjärnceller som kommunicerar med hjälp av orexin.

- Detta är första gången orexin kopplas till panikångest. I framtiden är det möjligt att man kan utveckla läkemedel som påverkar orexin och därmed ger symtomlindring hos patienter med panikångest, säger Lena Brundin.

Fynden publiceras i artikeln ”A key role for orexin in panic anxiety” i januarinumret av den högt ansedda tidskriften Nature Medicine.

Pressmeddelande från Lunds universitet, 3o december 2009.

Inflammation i hjärnan kan vara orsaken till svåra depressioner och självmordsförsök, visar en färsk publikation från Lunds universitet. Nu vill man prova antiinflammatorisk medicin på patienter som har självmordsnära beteende.

Sambandet mellan inflammation och depression har diskuterats sedan början på 90-talet men forskarna i Lund är först med att visa på inflammatoriska förändringar i ryggmärgsvätskan hos självmordsnära patienter.

– Tidigare studier är baserade på blodprov men vi har kunnat analysera ryggmärgsvätska från patienter som har försökt ta sina liv och sett att de har förhöjda nivåer av ett inflammatoriskt ämne, interleukin-6. Vi har också sett att de allra högsta nivåerna finns hos patienter som har gjort våldsamma självmordsförsök, exempelvis försökt hänga sig, och att nivån av inflammatoriska ämnen är kopplad till svårighetsgraden av de depressiva symtomen, säger Daniel Lindqvist, doktorand och AT-läkare.

Forskarna har haft tillgång till ett unikt patientmaterial som samlats in vid Universitetssjukhuset i Lund under de senaste 20-25 åren.

– Vi kan inte säkert säga vad som är orsak och verkan men mycket tyder på att det är inflammationen som leder till depression och inte tvärtom. Försök på råttor visar att om man injicerar inflammatoriska ämnen i hjärnan på dem så uppvisar de depressivt beteende. Man har också sett att patienter som behandlas med inflammationsframkallande mediciner oftare blir deprimerade jämfört med andra människor, förklarar Daniel Lindqvist.

I hjärnan finns mikrogliaceller som normalt bidrar till signalöverföringen i hjärnan men som plötsligt kan omvandlas till kraftfulla frisättare av inflammatoriska ämnen.

– Vår hypotes är att något händer med mikrogliacellerna. Det kan vara en belastning som en virusinfektion eller stress, och det kan finnas en bidragande ärftlig bakgrund till att mikrogliacellerna är känsliga för detta och börjar frisätta inflammatoriska ämnen, säger handledaren Lena Brundin, leg.läkare.

Ökade halter av inflammatoriska ämnen påverkar i sin tur serotonin och dopaminhalterna i hjärnan. Dessa två signalsubstanser står i fokus för dagens behandlingsmetoder av depressioner.

Forskarna planerar nu en behandlingsstudie där man vill testa olika antiinflammatoriska mediciner på patienter med depression.

– Vad som är positivt för den här studien är att det redan finns sådana mediciner registrerade mot andra sjukdomar. Vi behöver inte gå den långa, tidsödande vägen med att först utveckla ett läkemedel utan kan börja testa direkt på patienter, säger Lena Brundin.

En svår uppgift för psykiatrin är också att avgöra om en deprimerad person funderar på att ta sitt liv. Idag bygger bedömningen på en subjektiv metod, ett samtal mellan läkare och patient. Inflammatoriska ämnen, som interleukin-6, skulle kunna fungera som biologiska markörer och vara ett objektivt stöd vid bedömningen av självmordsrisken.

Text: EVA BARTONEK ROXÅ

april 2009

Artikeln är tidigare publicerad som Månadens vetenskapliga artikel av Medicinska fakulteten vid Lunds universitet

När studien genomförts hade nio av tio som sjukskrivits för utmattningssyndrom återgått till jobb på antingen hel- eller deltid. Endast en av tio var fortfarande fullt sjukskriven. I kontrollgruppen, som inte deltagit i dialogmöten med sin närmaste chef, var tre av tio fortfarande heltidssjukskrivna vid samma tid.

Under 90-talet fick vi lära oss ett nytt ord: utbrändhet. 2003 blev det en vedertagen diagnos under namnet utmattningssyndrom.

Gemensamt för dem som drabbades var att de upplevde en trötthet som inte lindrades av sömn. De fick minnesluckor och koncentrationssvårigheter som varade över lång tid. Och många mådde särskilt dåligt när de tänkte på eller närmade sig den arbetsplats de var sjukskrivna från.

Hitta behandlingsmetoder

När forskarna följde de sjukskrivna ända in på arbetsplatsen blev orsakerna till deras utmattningssyndrom synliggjorda, berättar Björn Karlson. Foto: Roger Lundholm

– Med tanke på de stora omställningar som skedde i arbetslivet under 1990-talet kunde man nästan förutse denna explosion av sjukskrivningar. Men själva diagnosen utmattningssyndrom är egentligen bara ett nytt namn på redan kända reaktioner, säger Björn Karlson, psykolog och forskare vid Arbets- och miljömedicin på Universitetssjukhuset i Lund och Lunds universitet.

2003 inledde han och hans kollegor en studie i samarbete med Försäkringskassan. Studien var utformad som en interventionsstudie (forskargruppen gick in med egna insatser) och omfattade 130 sjukskrivna. Etthundra av dem fullföljde.

– Vid den här tiden letade man efter behandlingsmetoder samtidigt som många människor slogs ut från arbetsmarknaden. Kontakten med arbetsplatsen bröts och arbetsgivaren visste oftast ingen råd, minns Björn Karlson.

Gradvis stigande arbetsbörda

Därför valde forskarna i Lund ett arbetsplatsperspektiv. Huvudmålet var att etablera kontakt mellan den sjukskrivne och dennes arbetsplats.

– Många av dessa medarbetare är ju personer som arbetat hårt och dugligt, och accepterat gradvis stigande bördor tills de tappat alla perspektiv på tillvaron, konstaterar Björn Karlson.

Forskningsprojektet utformade ett flöde som utgick från den sjukskrivnes relation till sin arbetsplats.

Den sjukskrivne fick fylla i ett formulär och ta prover och teamet, i form av läkare, psykolog och kurator, gjorde en samlad bedömning av vad som kunde krävas för en återgång till arbetet.

Samtal med både den sjukskrivne och arbetsledare

Kuratorn gick sedan vidare med intervjuer med dels den sjukskrivnes arbetsledare, dels den sjukskrivne själv.

– Många arbetsledare värdesatte detta. De fick chansen att tänka till, berättar Björn Karlson.

Efter detta möttes arbetstagare och arbetsledare i ett samtal där de kunde ge sina respektive bilder av situationen och komma fram till vilka förändringar i arbetssituationen som behövdes på kort och längre sikt för att underlätta återgång till arbete.

– Dessa samtal blev övervägande konstruktiva och ett och ett halvt år efter att studien inleddes hade nio av tio återgått till arbetet, helt eller delvis.

Återgången skedde ofta gradvis med 25, 50 och 75 procents arbetstid. Av personerna i kontrollgruppen, som inte fått någon intervention, hade sju av tio återgått till arbetet. Under studiens sex första månader höll de båda grupperna jämn takt. Därefter drog deltagarna i interventionsstudien ifrån.

– Vi menar att man kan lära sig mycket av detta för framtiden. Ingen annan liknande studie har varit lika framgångsrik som denna, säger Björn Karlson.

PER LÄNGBY

Artikeln har tidigare varit publicerad i Aktuellt om vetenskap & hälsa november 2009.

Fem nya professorer inom det medicinska området installeras vid Lunds universitet våren 2010. Deras forskning handlar om depressioner, blödarsjuka, östrogen, magtarmkanalen och kroppens medfödda immunförsvar.

Hjärnans påverkan vid depression

Aki Johanson är professor i neuropsykologi och forskar om hur hjärnan påverkas av olika behandlingar vid depression för att kunna förbättra diagnostik och behandling hos patienter med psykiska sjukdomar. Läs mer i artikeln Hjärnans påverkan vid depression

Blödarsjuka - från gen till patient

Rolf Ljung är professor i pediatrik och forskar om hemofili, det vill säga blödarsjuka. Han arbetar med att kartlägga de förändringar som finns i generna hos patienter med blödarsjuka. Det gör det möjligt att hitta bästa möjliga behandling för dessa patienter. Läs mer i artikeln Blödarsjuka – från gen till patient

Östrogen – gåtfullt hormon i nya roller

Bengt-Olof Nilsson är professor i fysiologi och forskar kring hormonet östrogens roll i kroppen. Man har sett att det inte bara påverkar livmoder och bröst utan nästan alla kroppens organ – hjärna, blodkärl och lungor exempelvis. Östrongen anses också skydda mot både hjärt- och kärlsjukdomar och tandlossning. Läs mer i artikeln Östrogen – gåtfullt hormon i nya roller

Diabetes påverkan på magtarmkanalen

Bodil Ohlsson är professor i medicin, och forskar om vad som händer i magtarmkanalen när man får störningar som buksmärtor, gaser, förstoppning och diarré. Detta är exempelvis vanligt hos diabetespatienter och en orsak kan vara rubbningar i funktionen hos vissa hormoner. Läs mer i artikeln Diabetes påverkan på magtarmkanalen

Människans medfödda immunförsvar

Artur Schmidtchen är professor i dermatologi och venereologi. Hans forskning handlar om att förstå hur kroppens skydd mot infektioner fungerar och hur denna kunskap kan användas för att bekämpa akuta och kroniska infektioner. Läs mer i artikeln Människans medfödda immunförsvar

Från broschyren ”Professorsinstallation 19 mars 2010″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Neuropsykologin studerar sambandet mellan beteende och hjärnans funktioner. Min och min grupps forskning var från början inriktad på patienter med misstänkt demenssjukdom.

Målsättningen var att med hjälp av förbättrade neuropsykologiska metoder, såsom tester av olika slag, tidigt kunna avgöra om demenssjukdom förekom hos patienterna och på vilket sätt, och också att studera hur de känslomässigt anpassade sig till sina sjukdomar.

I senare studier undersökte vi patienter med svåra ångesttillstånd och fobier. Vi fann aktivitetsförändringar i hjärnan, framförallt i pannloberna, före och efter behandling med kognitiv terapi (en behandlingsform som går ut på att få patienten medveten om hur han eller hon tänker). Dessa förändringar kunde relateras till patientens upplevelse av ångest.

För närvarande studerar min forskargrupp patienter med depression, som vi har följt i 25 år. Patienterna behandlades såväl med läkemedel som med antidepressiv behandling, ECT, (s.k. elektrokonvulsiv terapi). De undersöktes vid flera tillfällen med s.k. klinisk skattning vid ett läkarsamtal, neuropsykologisk undersökning samt mätningar av hjärnans blodflöde.

Förändringar i hjärnan vid depression

Nya rön om orsakerna till depression hävdar att patienter med depression skulle ha förändrad plasticitet i nervcellerna med minskad nervcellstillväxt som följd.

I en pågående undersökning följer vi patienter med depression, som behandlats med ECT. En av frågorna jag ställde mig, var om man kunde påvisa strukturella och funktionella förändringar i hjärnan vid behandling med ECT.

Efter sådan behandling noterade vi en volymökning i hippocampus, ett område i tinningloben som är starkt kopplat till minnesfunktionen. Minnet påverkas av själva depressionen och även, i ett kortare perspektiv, av ECT. Men vi kunde visa att minnesfunktionen normaliserats efter tre till sex månader. Mina studier syftar till att förbättra diagnostik och behandling hos patienter med psykisk sjukdom.

AKI JOHANSON

Från broschyren ”Professorsinstallation 19 mars 2010″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Hela 70 procent av missbrukarna har personlighetsstörningar. Det är en lågstatusdiagnos och samhällets insatser ser ut därefter. Hade resurser satts in tidigare skulle förutsättningarna varit mycket bättre. Det menar psykologen Irene Jansson vid Lunds universitet som nyligen har skrivit en avhandling om tvångsvård av missbrukande kvinnor på behandlingshemmet Lunden.

Under 70- och 80-talet fanns en mycket negativ syn på tvångsvård av missbrukare. Man menade, och många menar fortfarande, att all vård, förutom själva den akuta avgiftningen, måste vara frivillig annars är den meningslös. Det här resonemanget retade gallfeber på psykologen Irene Jansson när hon började arbeta med tvångsvårdade kvinnor.

– Det var en chock för mig att se hur dåligt de här kvinnorna mådde, säger hon och berättar att många var så undernärda att de behövde näringstillskott. Dessutom var kvinnorna ofta misshandlade och hade svåra underlivsskador.

– Är det ojämställt i den vanliga världen så är det inget mot vad det är i missbruksvärlden!

De tvångsvårdade kvinnorna saknar förebilder, de har inga tjejkompisar och ofta en mycket låg syn på sig själva. Minst sex månaders tvångsvård behövs om saker och ting ska ha en chans att falla på plats för dem, menar Irene Jansson.

I sin avhandling har hon följt upp hur det har gått för kvinnorna efter det att de skrivits ut från Lunden. Siffran på hur många som varit helt drogfria under de första fem åren är inte särskilt upplyftande – bara 15 procent. Ser man bara på det sista året i femårsperioden ser det något bättre ut – 48 procent.

Ett annat resultat i Irene Janssons avhandling var att hela 70 procent av de intagna led av någon form av personlighetsstörning: borderline, antisocial personlighetsstörning eller något som kallas för ”conduct disorder”.

– Man har forskat väldigt lite om hur den här typen av diagnoser ska behandlas och resultatet av missbruksvården ser ut därefter, säger Irene Jansson.

Vad man vet idag är att hjälpen måste sättas in i tidiga år – redan i skolan, då man börjar se tendenserna. Ofta handlar det om barn som har svårt att få vänner och som har en låg begåvningsnivå. Med extra stödinsatser hade det varit möjligt att hjälpa dem tidigt och på sätt undvika att de hamnar i exempelvis missbruk och kriminalitet.

Text: ULRIKA OREDSSON

Nyhet från Lunds universitet, 6 maj 2010.

No related posts.

Psykos är en av våra vanligaste psykiska sjukdomar. En tredjedel av de insjuknade får kroniska funktionshinder. Psykologen Roger Carlsson som disputerar vid Lunds universitet den 21 maj menar att det är viktigt att så tidigt som möjligt identifiera personer med risk att utveckla psykos och snabbt erbjuda behandling.

Att drabbas av psykos innebär bland annat symptom som tankestörningar, hallucinationer och bristande sjukdomsinsikt samt svårigheter att fungera socialt och i vardagen, exempelvis med arbete eller studier.

Psykossjukdom innebär också nedsättningar i intellektuella förmågor och en rad kognitiva funktioner som inlärning och minne, uppmärksamhet och tempo. Den insjuknade får svårt att ta initiativ, planera och utföra helt vardagliga aktiviteter.

Bedömning av kognitiva funktioner

Nuvarande psykosdiagnostik fokuserar huvudsakligen på förekomst av symtom och vid remission, dvs. återhämtning, genom frånvaro av symtom det senaste halvåret.

– Även om symtomen försvinner kan patienterna ha betydande svårigheter i vardagen och med sociala kontakter, vilket har ett samband med nedsättningar i kognitiva förmågor. Därför föreslår jag i min avhandling att bedömning av kognitiva funktioner bör få en mer central roll. Det bör ingå som en särskild del vid psykosdiagnostik och även ingå i kriterier för att kunna anses vara frisk, säger Roger Carlsson.

Fallskärmsprojektet som grund

Avhandlingen baseras på fyra studier om patienter som för första gången har insjuknat i psykos. Studierna tillhör Fallskärmsprojektet, ett samarbetsprojekt mellan 17 psykiatriska kliniker som påbörjades 1996 och avslutades 2008.

Under de senaste decennierna har effektiva behandlingsmetoder utvecklats och antalet patienter i slutenvård har minskat. Trots detta har kunskapen om psykossjukdomars uppkomst, psykologiska, sociala och biologiska mekanismer samt sjukdomsförloppet inte kunnat visa på några avgörande fynd om vem som drabbas av en långvarig psykossjukdom.

Störningar i kognition är dock en viktig del i sjukdomen och tyder på ett samband med nedsatt hjärnfunktion, särskilt de funktioner som har betydelse för samordning och tempo i kognition.

Neuropsykologisk undersökning som underlag

Eftersom det inte finns någon specifik kognitiv profil för psykospatienter är det viktigt att genomföra en neuropsykologisk undersökning för att förstå den enskilde patientens behov och styrkor.

– Undersökningen kan bidra till en bättre indelning av diagnoserna, vilket ger ett starkare underlag för planering av en behovsanpassad psykiatrisk behandling. För att hindra psykosgenombrott och om möjligt bromsa en kronisk sjukdom är det viktigt att kunna identifiera personer med risk för att utveckla psykos och att erbjuda dem behandling så tidigt som möjligt, menar Roger Carlsson.

För mer information tala med: Roger Carlsson, leg psykolog vid Landstinget Kronoberg, 0709-84 49 46

Text: ULRIKA OREDSSON

Nyhet från Lunds universitet 20 maj 2010.

Om det får igång ditt hjärta accepterar du mer än gärna en elstöt mot bröstet. Elchocker mot djup depression väcker andra känslor. Nu visar emellertid den första studien på människa att hjärnans första instans för att befästa minnet, hippokampus, växer till vid så kallad elektrokonvulsiv terapi, ECT.

Det senaste halvårets debatt om minnesförluster efter behandling med ECT har väckt stor debatt och krav på bättre kontroll.

Vid djup depression

– Det är utmärkt, säger professor Aki Johanson vid Lunds universitet och Psykiatri Skåne. Det allra viktigaste vid behandling med ECT är att den sker på rätt diagnos.

I exempelvis Lund behandlas omkring tio personer per vecka med ECT. De får åtta behandlingar under loppet av en månad. Gemensamt för dem är att de lider av djup depression, en sjukdom som i många fall kan leda till självmord.

Nervceller nybildas

– Men det är också en sjukdom som i sig ger minnesförluster, påpekar Aki Johanson.

Hennes kollega professor Anders Tingström har i tidigare djurförsök visat att ECT befrämjar tillväxten av hippokampus. Nervceller nybildas och antalet blodkärl ökar. Nu visas för första gången att tillväxten av hippokampus stimuleras även hos människa. Aki Johansons forskarlag har undersökt 20 patienter med bland annat magnetkamera och neuropsykologiska test.

Bättre minne

– Vi mäter minnesfunktionen före ECT, en vecka efter, efter ett halvår och efter ett år.

Minnet är sämre en vecka efter behandlingen, vilket är förväntat. Men efter ett halvår är det bättre än före behandlingen och efter ett år ännu lite bättre. ECT normaliserar balansen mellan hjärnans signalsubstanser. Serotonin och dopamin ökar och den höga halten av noradrenalin minskar.

Rätt individer ska behandlas

– De allra flesta blir bättre efter behandling med ECT. En absolut förutsättning är emellertid att den ges till rätt individ, personer som lider av svåra depressiva tillstånd, säger Aki Johanson.

Text: PER LÄNGBY

Inflammation i hjärnan kan vara orsaken till svåra depressioner och självmordsförsök, vilket har tidigare rapporterats av forskare i Lund. En del depressioner kan vara svåra att behandla men i höst ska forskarna prova en ny väg: de tror att läkemedel mot inflammation kan hjälpa, skriver Sydsvenskan.

Foto: Dreamstime

Aktuellt om Vetenskap och Hälsa har tidigare rapporterat om forskarnas arbete kring sambandet mellan inflammation och depression. Läs mer i artikeln Depression kan bero på inflammation.

Läs också Sydsvenskans reportage Medel mot inflammation kan dämpa depression, publicerad 24 juli 2010.

Om man sätter in en elektrod i hjärnan på en djupt deprimerad patient, så finns det risk för att ingreppet leder till personlighetsförändringar. Å andra sidan ger depressionen i sig också en ändrad personlighet. Hur ska riskerna på bästa sätt kunna vägas mot möjligheterna? Det är aktuella frågor för etikdoktoranden Veronica Johansson, knuten till LUs Neuronano Research Center.

Veronica Johansson. Foto: Ingela Björck.

Vid sidan av den klassiska ”fåtöljfilosofin”, som kan bli ganska abstrakt, finns även praktisk etik som fokuserar på tillämpade frågor. Veronica Johansson är ovanligt ”praktisk” – hon inte bara studerar verklighetsanknutna frågor, hon sitter mitt ute i denna verklighet. Med ett skrivbord hos neuroforskarna och ett på Centrum för teologi och religionsvetenskap CTR tillbringar hon en vecka i taget på vardera stället.

– Det finns en hel del etiker knutna till olika medicinska och tekniska forskargrupper, men de fungerar mer som utomstående konsulter. Att så tydligt ingå i forskargruppen som jag gör är mycket ovanligt, säger hon.

Förfinade elektroder öppnar möjligheter

Neuronano Research Center är ett tvärvetenskapligt forskarsamarbete kring hjärnimplantat, elektroder som stimulerar eller fångar upp signaler från olika områden i hjärnan. En sådan metod kallas Deep Brain Stimulation och används redan idag mot Parkinsons sjukdom.

Dagens elektroder är dock drygt en millimeter tjocka och dessutom styva, medan neuronanoforskarna hoppas få fram nya elektroder som gör både mer nytta och mindre skada i hjärnvävnaden. Ju längre man kommer i den riktningen, desto större är möjligheten att tekniken kan användas också vid depression, tvångssyndrom, epilepsi och andra sjukdomar.

Science fiction inte intressant

Det är de etiska frågorna kring sådana hjärnimplantat som Veronica Johansson studerar. Hon vill arbeta med frågor som finns här och nu, till skillnad från de kollegor som ägnar sig åt mer avlägsna visioner. När det gäller kopplingen mellan mänskliga hjärnor och modern elektronik, så finns det ju gott om både skräckvisioner och storslagna förhoppningar.

Minneschips som förs in i hjärnan och ger en person helt nya kunskaper… medvetandet nedtankat till en dator som en ”säkerhetskopia”, eller överfört till en robotkropp… hjärnan fjärrstyrd av fientliga makter, eller tvärtom förbättrad via elektronik som skapar nya cybermänniskor…

– Men allt detta är rena spekulationer utan vetenskaplig grund. Ändå finns det etiker som ägnar sig åt funderingar kring denna eventuella framtid, och forskningsfinansiärer som fascineras av visionerna och ger anslag till sådana studier, säger Veronica Johansson.

Fokuserar på nutidsfrågor

Hon har just blivit klar med en artikel till tidskriften Neuroethics, där hon hävdar att man bör söka sig ”beyond blind optimism and unfounded fears”.

– Det ligger ju faktiskt en etisk dimension i vilka frågor yrkesetiker tar upp. Om man väljer att lägga mycket tid på osannolika framtidsspekulationer blir det mindre tid över för mer relevanta nutidsfrågor!

Depression and pain_silhouette of man in the darkness_dreamstime_13303474_mindre storlek

Foto: Dreamstime

Själv studerar hon alltså de etiska frågorna kring hjärnimplantat vid bland annat depression. Detta är en världsvid sjukdom med omkring 150 miljoner drabbade patienter, av vilka mer än en tiondel inte blir hjälpta av dagens behandlingar.

Kan ge biverkningar

Behovet av nya behandlingssätt är därför stort, och hjärnimplantat har gett bra resultat för ungefär hälften av de patienter som hittills studerats. Men studierna har varit små, och för att gå vidare behövs nu stora försök med många deltagare. Patientgruppen som helhet har allt intresse av sådana försök, men frågan är vad som är i de enskilda patienternas intresse. Det finns risker både med kirurgin i sig och med att implantatet rubbas eller skadas. Själva hjärnstimuleringen kan också ge allvarliga biverkningar.

– Vissa Parkinsonpatienter har fått bättre rörelseförmåga till priset av försämrad talförmåga. Och vissa depressionspatienter har fått en ny, manisk personlighet, så att de till exempel blivit översexualiserade eller spelat bort alla sina pengar, berättar Veronica Johansson.

Vem bestämmer?

Här finns många etiska dilemman. Hur ska man kunna förklara riskerna med ett implantat för en patient som ser detta som den sista möjligheten att komma ur sitt kompakta mörker? Vilket är bäst, att bli maniskt okontrollerbar eller att förbli i en djup depression? Och vem avgör vad som är bäst – patienten kanske njuter av att ha fått en lika hejdlös energi som en Duracellkanin, men hans eller hennes familj kanske lider mer än förut? Är det i så fall patienten, familjen eller läkaren som bestämmer om och när elektriciteten till implantatet ska slås av?

Manar till stor försiktighet

Veronica Johansson tycker för sin del att försöken med hjärnimplantat mot depression bör fortsätta, men under extremt kontrollerade former där patienterna är noga utvalda och där alla biverkningar och felkällor rapporteras i detalj.

– På medicinens område är ju alla intresserade av att göra gott. Men patienten får inte utsättas för obefogade risker, och man får inte vara så fäst vid sina favorithypoteser att man blundar för deras eventuella nackdelar, menar hon.

Text: INGELA BJÖRK

Artikeln är tidigare publicerad i Lunds universitets magasin, LUM nr 7, 2010.

En ung kvinna beskrev sitt psykiska funktionshinder som att leva som en besökare i en främmande värld. Så annorlunda kan vår vardagsvärld upplevas av en person som inte vet hur man beter sig i vanliga sociala sammanhang.

Nedsatt förmåga till samspel och ömsesidighet innebär stora utmaningar för en person med någon form av autismdiagnos. Ett avvikande beteende som omgivningen har svårt för att acceptera kan också leda till stora svårigheter.

Autism ökar

Allt fler individer världen över visar tecken på sådana svårigheter och ökningen i USA kan inte enbart förklaras genom förbättrad diagnostik utan verkar delvis vara en reell ökning av förekomsten. Flera faktorer bidrar sannolikt, som genetiska och miljömässiga liksom neurologiska, psykologiska och biologiska faktorer som påverkar på ett ännu okänt sätt.

Utgångspunkten för min forskning blev att försöka uppfånga tecken på en genomgripande störning i utvecklingen så tidigt som möjligt, och genom behandling mildra de problem som ligger bakom att en vuxen person kan uppleva vardagen så svårtillgänglig.

Nya möjligheter

Forskning om den tidiga hjärnans utveckling under de senaste tio åren visar nu på nya möjligheter. Metoder som långvarig och omfattande psykologisk behandling redan under spädbarnstiden, för att mildra de svårigheter som annars skulle etablera sig som kroniska, behöver prövas och utvärderas.

Intervjuer med föräldrar visar att de ofta redan tidigt förstått att deras barn var annorlunda. Idag håller mycket på att förändras och allt fler yrkesverksamma inom vård och omsorg ser möjligheter till tidig behandling.

Vår forskning har också inriktats på familjeförhållanden och kvaliteten i särskilt boende för barn och ungdomar. Ännu finns rester av den tidigare skuldbeläggningen av föräldrar för att de skulle vara huvudorsaken till sitt barns svårigheter.

Av stor vikt är också att utveckla det psykopedagogiska arbetssättet, d.v.s. behandling med en pedagogisk inriktning, och att metoderna är väl förankrade hos personalen.

Text: Bengt Sivberg

Från broschyren ”Professorsinstallation 15 oktober 2010″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Muskelsjukdom. Autism. Hjärntumörer. Alkoholberoende. Barns utveckling. Det är några av de forskningsområden som de professorer som installeras 15 oktober 2010 arbetar med. De berättar själva om sin forskning i artiklarna nedan.

Madeleine Durbeej-Hjalt forskar om sjukdomen muskeldystrofi som innebär att musklerna gradvis bryts ned och ersätts med fett och bindväv. Hennes fokus är att öka förståelsen för vilka molekylära mekanismer som styr muskelnedbrytningen och att hitta botemedel mot sjukdomen. Läs mer

Bengt Sivberg forskar om psykiska funktionshinder hos barn och ungdomar, exempelvis autism. Han arbetar bland annat med att utveckla sätt att tidigt upptäcka barn störningar i utvecklingen, och studera olika behandlingar för att mildra deras problem. Läs mer

Pia C Maly Sundgren forskar om nya sätt att använda magnetkameraundersökningar av hjärnan vid olika sjukdomstillstånd, exempelvis hjärntumörer.
Läs mer

Hanne Tönnesen forskar om hur man kan förbättra behandlingsresultaten vid behandling av alkohol- och drogberoende.
Läs mer

Hans Bengtsson forskar om hur barns förmåga att förstå sig själva och andra människor kan utvecklas. Det kan exempelvis hjälpa barn som är oroliga och har dåligt självförtroende.
Läs mer

Foto: Kennet Ruona

Under de tidiga skolåren utvecklar barn en allt bättre förmåga att förstå sig själva och andra människor. Detta bidrar till att öka deras sociala kompetens och underlättar umgänget med andra.

Barnet kan på ett bättre sätt än tidigare leva sig in andra människors situation och uppleva empati.

Min forskning handlar om att beskriva och förstå dessa processer. Jag har utvecklat en teoretisk modell över faktorer som bestämmer barns tankar i empativäckande situationer.

Utifrån den undersöker jag vad som kan få en del barn att med tiden sluta engagera sig i andras problem.

Ökad social förståelse

Den förbättrade förståelsen av självet och andra under de tidiga skolåren har även konsekvenser för barnets förmåga till självreglering. Med ökad social förståelse blir det lättare för barn att reglera sina känslor och impulser med hjälp av tankar och uppmärksamhet.

I en nyligen genomförd studie visar vi hur en ökad social förståelse hjälper barn att styra sina känslomässiga reaktioner och på ett effektivt sätt lugna ner sig när så behövs.

Känslomässigt stöd i puberteten

Jag studerar även psykisk hälsa och välbefinnande hos barn. Psykisk ohälsa hos barn och ungdomar är ett allt större problem och det krävs en bättre förståelse för dess orsaker.

I ett aktuellt forskningsprojekt studerar vi hur problem som oro, dåligt självförtroende och tillbakadragenhet utvecklas när barn går in i puberteten. Som en del i detta undersöker vi deras tankar kring sina föräldrars tillgänglighet som känslomässigt stöd.

Vi intervjuar även föräldrarna för att få deras bild av de egna barnens behov. Tidigare forskning kring föräldraskap har visat hur förmågan att fungera som ett känslomässigt stöd för sina barn kan påverkas av hur man som förälder minns erfarenheter från den egna uppväxten.

Text: Hans Bengtsson

Från broschyren ”Professorsinstallation 15 oktober 2010″ som tagits fram av Kommunikationsavdelningen vid Lunds universitet.

Malmöforskare har utvecklat ett enkelt, snabbt och lättillgängligt test som ger diagnosstöd för barn med möjlig ADHD.

– Man kan likna testet vid ett kognitivt EEG, säger forskaren Catarina Erikson. Det ger ett objektivt mått på koncentrationsförmågan, något som ofta är ett problem vid ADHD och andra neuropsykiatriska funktionshinder.

Genom att barnet eller ungdomen får benämna olika visuella stimuli så snabbt som möjligt, kan man beräkna graden av fluktuationer i betänketiderna. Det avspeglar individens koncentrationsförmåga.

– En stor fördel är att föräldrar och barn redan vid ett första test får svar på frågan om barnet har problem, förklarar docent Siegbert Warkentin.

Tester pågår

I en pågående utvärdering används testet även som ett komplement för att se om medicin mot ADHD verkar. Efter att barnet eller ungdomen först testats utan medicin och sedan igen någon timme efter medicinintag, kan man se om koncentrationsförmågan blivit bättre och om läkemedlet har gjort någon nytta.

– Det roliga är att barnet och föräldrarna också får ett omedelbart kvitto på om barnet fungerar bättre, säger Siegbert Warkentin.

Testresultatet är också tänkt som ett stöd för både föräldrar och skol- och vårdpersonal eftersom en förbättrad tankeförmåga efter medicinering innebär att barnet eller ungdomen kan följa med bättre i skolan eller hemma.

Problem hos många

Svårigheter med koncentration och uppmärksamhet är ett stort problem hos många och man räknar med att tre till fem procent av alla barn eller ungdomar har ADHD. Hur stor grupp vuxna som är drabbade är okänt idag men man tror att det kan röra sig om en stor grupp.

Det är möjligt att även använda testet som ett diagnoshjälpmedel vid andra neuropsykiatriska funktionshinder men i början har forskarna koncentrerat sig på ADHD.

Forskningen har gjorts på Barn- och Ungdomspsykiatriska kliniken på Skånes universitetssjukhus i Malmö och skett i samarbete med specialistsjuksköterskorna Karin Hansson och Pirkko Hamberg samt överläkare Peik Gustafsson.

Text: HANS-GÖRAN BOKLUND

Artikeln har tidigare varit publicerad i Nyhetsbrev för massmedia från Skånes universitetssjukhus, Medicinska fakulteten vid Lunds universitet, Labmedicin Skåne och Psykiatri Skåne, nr 5/2010.

Psykiatern Mats Bogren vid Bonderup, som tillsammans med Dalby har gett materialet till den så kallade Lundbystudien. Foto: Roger Lundholm

436 personer hade en depression när Lundbystudien inleddes, eller drabbades av sjukdomen under Lundbystudiens första 50 år. Det motsvarar 12 procent av dem som deltar i den unika studien.

Mats Bogren, läkare inom Vuxenpsykiatrin vid Psykiatri Skåne, har studerat hur stor andel av dem som ingår i studien som drabbades av depression respektive s k affektiv psykos.

För affektiv psykos var antalet 22 personer, en andel på 0,6 procent. Risken att insjukna i dessa sjukdomar var densamma för män och kvinnor. Debutåldern för depression var i genomsnitt 48 år och för affektiv psykos 55 år. Nyinsjuknanden förekom i alla studerade åldersgrupper, dvs risken att få någon av dessa sjukdomar finns kvar livet ut.

Lundbystudien är en psykiatrisk epidemiologisk studie som startade 1947. Den är världsunik, eftersom ingen annan studie varat lika länge och följt en hel befolkning i ett visst område (Dalbys och Bonderups socknar utanför Lund).

I materialet ingår journaler, registerutdrag och intervjuer med deltagarna och deras anhöriga. Studien, startad av psykiatriprofessorn Erik Essen-Möller, pågår fortfarande.

Text: HANS-GÖRAN BOKLUND

Foto: Johnér

Att skada sig själv är för många ungdomar ett sätt att lätta på trycket och bli av med depressiva känslor av självförakt och värdelöshet. Men på längre sikt kan beteendet förstärka depressionen. Den som skär sig eller på andra sätt skadar sig själv känner ofta skuld och skam för sitt handlande, och omgivningens reaktioner kan bli en ytterligare tung påfrestning.

Professorn i psykologi vid Lunds universitet, Lars-Gunnar Lundh, har nyligen studerat självskadebeteende och psykiska problem bland drygt 1000 ungdomar på 13–15 år i en skånsk kommun.

Lars-Gunnar Lundh. Foto: Roger Lundholm.

Han fann hos flickorna ett dubbelriktat samband mellan depression och självskador: den som hade tecken på depression vid en viss given tid löpte ökad risk för självskador ett år senare, och den som ägnade sig åt självskador löpte ett år senare ökad risk för depression.

På så sätt kan det uppstå onda cirklar som blir svåra att bryta.

– Forskarna är numera ense om att beteendet framför allt är ett sätt att reglera starka negativa känslor. Det verkar framför allt handla om vissa depressiva känslor, säger Lars-Gunnar Lundh.

Lovande arbete med nya behandlingsmetoder

I lundagruppens studie beskriver de berörda ungdomarna inte sig själva som rädda, nervösa eller ledsna. De tycks i första hand plågas av negativa känslor i förhållande till sig själva – känslor som skuld, skam, självförakt och självhat.

Självskador har i lundagruppens studie definierats som att skära, rispa, sticka, bränna, slå sig själv eller på andra sätt ge den egna kroppen yttre skador. Så mycket som 40 procent av ungdomarna har någon gång skadat sig själva på så sätt.

– Men för de flesta är det en sorts test, något man provar på en enstaka gång. Det är bara ett litet fåtal som fastnar i beteendet, förklarar Lars- Gunnar Lundh.

I hans studie var det ca 2 procent som hade ett mycket omfattande självskadebeteende, och ytterligare ca 10 procent som skadade sig själva ganska ofta. Ungefär lika höga var siffrorna för dem som verkade lida av mer eller mindre uttalad depression – 2-3 procent respektive 8-9 procent.

Ungdomar som hade en dålig relation till sina föräldrar led oftare av både depression och självskadebeteende än ungdomar som hade en dålig relation till sina jämnåriga. Någon evidensbaserad* behandling av självskadebeteende hos ungdomar finns ännu inte, enligt Lars-Gunnar Lundh.

Det pågår dock lovande arbete med nya behandlingsmodeller.

Text: INGELA BJÖRCK

*) evidensbaserad = baserad på en sammanställning av dagens bästa möjliga tillgängliga information.

Nedstämdhet, brist på intresse för omvärlden, sömnstörningar, dålig koncentrationsförmåga… det är naturliga delar av människolivet, där alla möter svårigheter på vägen.

Men någon gång kan svårigheterna te sig oöverstigliga och mörkret blir kompakt. Man har drabbats av en depression.

Sjukdomen är inte ny, utan finns beskriven ända sedan antiken.I dagens Sverige är depression en folksjukdom.

”Le vieil homme triste” av Vincent van Gogh. Foto: Wikipedia

Var fjärde man och varannan kvinna beräknas någon gång i livet råka ut för en depression.

Sjukdomen kan behandlas med mediciner och/eller psykoterapi och andra metoder.

Många olika förklaringar

En depression kan vara en reaktion på en svår förlust. Men oftast är skälet mindre tydligt, och det finns många olika förklaringar.

Psykoanalytiker talar om en bakomliggande psykisk konflikt, inlärningspsykologer finner förklaringen i samspelet mellan individ och miljö, och medicinare pekar på en obalans bland hjärnans signalsubstanser eller kroppens stresshormoner.

Olika utgångspunkter

– Ibland påminns jag om historien om de tre blinda männen som träffat en elefant. Den som rört vid snabeln säger att elefanten är som en orm, den som tagit på benet förklarar att elefanten är som ett träd, och den som rört vid svansen hävdar att elefanten är som ett rep.

Vi forskare arbetar också utifrån våra egna utgångspunkter, och därför är det värdefullt att lära sig vad andra på fältet håller på med, säger psykologen Rachel Maddux (intervjuad i artikeln ”Det går att påverka depressiv läggning”).

Bipolär sjukdom

Bipolär sjukdom, förr kallad manodepressiv sjukdom, är mer ovanlig än depression och drabbar bara någon procent av befolkningen. Ofta är det unga människor mellan 15 och 30 år som insjuknar.

Vid bipolär sjukdom kan den drabbade pendla mellan olika depressiva eller maniska stämningslägen. Förebyggande medicinering gör att många har ett bra liv trots sin sjukdom, och milda manier upplevs ofta bara som en energikick.

Allvarliga manier kan dock leda till psykoser, och Världshälsoorganisationen räknar bipolär sjukdom som en av de tio mest handikappande sjukdomarna.

Text: INGELA BJÖRCK

Håll bostadsområdet rent och snyggt. Skapa nätverk bland de boende. Skapa sammanhang för invånarna. Det gör att de boende kan hålla sig friskare från bland annat depressioner, förklarar professor Jan Sundquist, Centrum för primärvårdsforskning i Malmö.

– De som bodde i tyngre belastade områden i Malmö i mitten på 1990-talet utnyttjade psykiatrisk vård fyra gånger oftare än de i mer väletablerade områden, säger han. Alkoholintaget skilde hela tio gånger i omfattning.

Område avgör risk för psykisk sjukdom

I en annan studie hade männen 56 procent högre risk att drabbas av en psykos om de bodde i ett lågstatusområde. Socioekonomiska faktorers påverkan på hälsan kan idag mätas effektivare än tidigare. Sådana studier görs kontinuerligt av Centrum för primärvårdsforskning.

– Vi har arbetat med register för hela Sverige och studerat depressionsindex, berättar Jan Sundquist. Det fanns ett klart samband mellan socialt belastade områden och risken att insjukna i psykiska sjukdomar.

Bryta onda cirklar

– Rädsla, kriminalitet, ungdomsgäng, nedskräpning, krossat glas som aldrig sopas undan, kamphundar – allt sådant kan skapa osäkerhet och stress och sämre sociala nätverk. Det gör att fler människor med utanförskap bor i dessa områden.

Men de onda cirklarna går att bryta. Jan Sundquist berättar om ett intressant experiment som gjordes för en tid sedan i USA. Boende i ett nedgånget område fick flytta till ett område som var steget bättre. De fick bättre hälsa, och de unga blev mindre drogberoende.

Även fysisk hälsa påverkas

Så omfattande experiment är svåra att göra – men det går alltid att arbeta för att minska nedskräpningen, skapa nätverk och sammanhang. På köpet kan man kanske dessutom få en bättre fysisk hälsa. Det har nämligen visat sig att invånarna i de tuffare bostadsområdena också löper större risk att drabbas av flera kroppssjukdomar.

Text: HANS-GÖRAN BOKLUND

Nästan sex av tio av de ungdomar på 13-18 år som har kontakt med Barn- och ungdomspsykiatriska mottagningen BUP har depressiva besvär. När det gäller barn på 5-12 år finns sådana besvär hos tre av tio barn.

Det visar intervjuer i Halland, analyserade av Håkan Jarbin och Markus Andersson vid Landstinget Halland och Lunds universitet.

De flesta barn och ungdomar mår bättre ett år efter sin första kontakt med BUP. Så mycket som en fjärdedel har dock kvarstående besvär. Många föräldrar, framför allt till ungdomar mellan 13 och 18 år, anser också att de inte fått lära sig några sätt att hjälpa sina deprimerade söner och döttrar.

– Det visar att behandlingsmetoderna behöver utvecklas, och att BUP också måste bli bättre på att stödja föräldrarna, menar forskarna.

Standardiserad telefonintervju

Den första kontakten mellan föräldrarna och BUP är mycket viktig. Personalen måste ställa rätt frågor och inte missa några viktiga ledtrådar, och ingen som verkligen har behov av BUP får avvisas. För att göra bemötandet mindre påverkat av vilken personal som just då råkar vara i tjänst på mottagningen, och för att se till att inget missas, använder många landsting idag ett speciellt formulär för en 45 minuter lång inledande telefonintervju. Formuläret innehåller en lång rad frågor om de vanligaste diagnoserna och de vanligaste riskfaktorerna.

Lätt att missa

– Utan en sådan lista är det lätt att missa något. Om föräldrarna söker för att barnet har ångest, så kanske man bara ställer frågor om detta och glömmer att depression, ångest och ADHD inte sällan förekommer tillsammans, säger Markus Andersson.

BUP måste ge mer stöd åt föräldrar Det är också lätt att missa någon av riskfaktorerna, som att någon av föräldrarna lider av en depression eller andra psykiska besvär, eller att det förekommer missbruk eller fysisk eller psykisk misshandel i hemmet.

– I Halland har det framkommit att någon form av misshandel finns med i bakgrunden av en fjärdedel av alla BUP-fall. Därför är det så viktigt att fråga om den saken, menar Markus Andersson.

Jämförs med läkarmöte

Han jämför i sitt avhandlingsarbete telefonintervjun med en diagnos ställd av en erfaren läkare som får träffa barnet/ungdomen och föräldrarna en hel dag. Jämförelsen ska visa om telefonintervjun fyller sin funktion, dvs. ger en riktig bild av barnets psykiska hälsa.

Text: INGELA BJÖRCK