Personer med psykiska funktionsnedsättningar står ofta utanför arbetsmarknaden och behöver hjälp att hitta meningsfull sysselsättning och social gemenskap.
Att vara aktiv är centralt i människors liv och engagemang i aktiviteter utifrån egna önskemål anses viktigt för hälsa och välbefinnande. Genom kommunernas arbets- och träffpunktsorienterade sysselsättningsverksamhet får personer med psykiska funktionsnedsättningar en väg ut ur passivitet och sjukdom och in i aktivitet och gemenskap.
Successivt ökande utmaningar
Balansen mellan kravlöshet och utmaningar kan vara svår – det behövs en stor öppenhet för att engagera människor men det bör även finnas en rehabiliterande väg framåt i verksamheten, med utmaningar som successivt ökar.
– För många med psykisk sjukdom kan det inledningsvis vara svårt nog att ta sig till träffpunktsenheten för en fika. Sedan gäller det att successivt öka utmaningarna och individanpassa aktiviteterna med olika kravnivåer, säger Carina Tjörnstrand, arbetsterapeut och doktorand vid Institutionen för hälsa, vård och samhälle.
Gemensamma aktiviteter viktiga
Carina Tjörnstrand har i sin avhandling undersökt kommunens sysselsättningsformer för personer med psykiska funktionsnedsättningar i Skåne. Hon menar att de fyller en viktig funktion för personer med psykiska sjukdomar genom att erbjuda aktiviteter och ett socialt engagemang för individer med olika förutsättningar.
Att hitta rätt pusselbitar i livspusslet ... Illustration: Colourbox
– De flesta av de här personerna behöver inte bara hjälp med arbetsrelaterade frågor, utan även hjälp med att strukturera upp sin fritid och skapa balans i livet.
– Många behöver sysselsättnings-verksamheten för att stärka självförtroendet och få rutiner som man inte haft när man varit sjukskriven och gått hemma.
Faktorer som mängden tid som spenderas i aktivitet och individens psykiska symtom, som t ex ångest och svårigheter att samarbeta, är viktiga att ta hänsyn till när man väljer aktivitet och kravnivå. Framförallt bör individernas känsla av att själva kunna kontrollera och påverka sin livssituation beaktas eftersom det har betydelse för aktivitetsengagemanget.
Utrymme för nytänkande
Men bristen på forskning kring daglig sysselsättning och dess fördelar gör att flera av verksamheterna riskerar att läggas ner eller hotas av omstruktureringar. Verksamheterna har även fått kritik för att ha en inlåsande effekt och för att sakna vägar ut i arbetslivet.
Carina Tjörnstrand anser att enheterna måste fungera som bas för interventioner där man hittar nya möjligheter för deltagarna att komma vidare ut i arbete. Många deltagare behöver verksamheten och den trygga platsen den ger, för att våga sig ut.
– Sysselsättningsverksamheterna individanpassar aktiviteter, utmaningar och rehabiliteringsprocessen men det finns inte någon organiserad metod för den här typen av verksamhet. Det blir mycket upp till varje enhets personal att hitta vägar. Här finns utrymme för en större flexibilitet och ett nytänk på deltagarens villkor. Vi måste matcha aktiviteterna mot individen och inte tvärtom.
Text: ÅSA HANSDOTTER
Nyhet från Institutionen för hälsa, vård och samhälle, Lunds universitet.
Related posts: